Goda nyheter först, dåliga sist!

Bebbarna är sååååå busiga! Fjunbollen har kommit högst upp till ringen på klätterklöset. Vårt madrasskydd kommer att se ut som konfetti innan dessa små har lärt sig hoppa ordentligt. De klättrar med en väldig fart upp och ner i sängen. De vill gärna krypa under täcket sen busar de för det vilda innan de somnar pladask av ren utmattning tätt, tätt intill en. Små sylvassa klor körs in lite då och då i benen på en eller i magen om man har otur ;-) men det är smällar man får ta. När man kommer in i sovrummet får man först räkna hur många bebbar som ligger i lådan. Finns där tre så kan man lugnt lägga sig i sängen, om inte nån av de andra katterna har lagt sig där förståss, annars blir det "operation bebisletning".

Blåisen har vi döpt om till Pölan för tillfället. Att det kan komma så mycket kiss ur en sån liten kropp! Halva kroppen måste bestå av kisseblåsan - minst. Hmrf undrar om det finns ångerrätt på dessa? Inte fattar de heller att det ska hända "små olyckor" på plastmattan. Nåja vi får skylla oss själva. I alla fall kan jag stolt berätta att Blåisen och Pälsbollen har kissat på lådan för första gången idag!!! Så operation "potträning" har lönat sig - WOW. Tänk att man kan bli så stolt över en så liten sak ;-)

Tindra har börjat busa riktigt ordentligt med bebbarna. Hon har lekt tafatt och tittut med dem bakom lådan. Bebbarna springer in bakom lådan från ena hållet och där kommer Tindra in också men sen vet hon att hon inte kommer längre än till hörnet där blir det för trångt för henne, då får hon backa ut. Bebbarna fortsätter vidare och kommer ut på andra kortsidan vid klöset. Där väntar de till Tindra kommer farandes sen skyndar de sig in igen och kommer ut på den andra sidan innan Tindra har hunnit dit.

Idag gick Tindra in i grottan under klöset och la sig. Det skulle hon inte ha gjort. Huvudet stack ut och bebbarna använde hennes huvud som klätterställning och hon kunde inte försvara sig. Hon gillar att jaga ungarna runt i rummet sen slänger hon upp en tass på dem så det blir plattfall och så straffar hon dem genom att tvätta dem brutalt.

Gustaf blir bara piggare och piggare. Igår tog vi av tratten för vi hade fått bort alla stygn utom ett i örat. Han trodde att vi hade glömt att sätta på honom tratten så han gick och gömde sig. När han sen förstod att han fick vara trattlös så blev det fart på honom, upp på alla köksskåpen (dvs överskåpen) hoppade runt på allt högt han kunde komma åt, brottade ner Shaggy och jagade honom. Snacka om lycklig katt!!! Idag är han lite trött för han fick en lugnande spruta för att de skulle komma åt att ta bort det sista stygnet.

Sen fick vi svaret på om de hade fått bort all cancern vid operationen - och det hade de inte. Det finns cancerceller kvar men de är inte samlade så man kan operera bort dem. Nu får vi avvakta vad en expert på cancer i Jönköping säger. Vi har fått en tfn-tid den 24/5. Så idag är vi alla lite låga, jag har legat i sängen med en trött Gustaf på bröstet och gosat. Det är i alla fall mysigt. Och bebbarna de älskar sin plastpappa! Blåisen speciellt. Hon sträcker sig upp mot honom och borrar in sin lilla näsa i hans mjuka päls sen snuffar hon runt och blundar och bara njuter. Gustaf står alldeles still så hon får gosa med honom. Tindra, Gustaf och bebbarna rullar ihop sig i stora fleecepåsen och sover tillsammans. De är så söta så!

Nu ska jag laga lite mat.

Idag har bebbarna fått smaka på rå köttfärs. Fjunbollen fräste först men sen blev hon helt vild. Det var smaskens! De andra fattade inte alls vitsen med köttfärs. De har faktiskt blivit riktigt kvicka i benen nu, de är på ena sida av rummet och helt plötsligt är de på andra sidan.

Dags för lite kloklippning också så inte Tindra blir helt sönderriven. Hon har ju inte mycket som tar emot eftersom pälsen inte växt ut ordentligt efter rakningen innan. Tindra är inte så förtjust i grinden vid dörren hon tycker att den är alldeles för hög och att vi ska öppna åt henne. Fast det är ju bara lathet. Gustaf däremot klättrar upp på den och sen sitter han och balanserar med fyra tassar på en tunn kant.

Pälsbollen är så snäll och lägger sig gärna på rygg när jag klipper klorna. De andra två är mer rörliga om jag säger så. Piper gör de också så Tindra hoppar upp och ska kolla vad jag gör med dem. Då är det inte lätt att klippa, en styck Matte som är rädd att klippa fel, en styck Tindra-näsa som helst ska vara emellan saxen och bebbens tass och en styck bebbe som slingrar sig som en orm. Men skam den som ger sig! Man får ta en klo i taget och sen får man distrahera lite mellan varje kloklipp.

Missy har fått vara ute och kopplat av idag. Hon har legat i hammocken. Det är favoriten ute. Shaggy fick följa med Leo och Konrad på promenad så han sover fortfarande. Åh så skönt att det just nu är någon form av lugn i huset bland katterna.

Gustaf börjar bli som vanligt igen, lika knasig. Han har busrusningar med Shaggy, försöker gömma sig bakom soffan med tratt på huvudet. Det går inte så bra även om man tar sats det mesta man orkar för det är bara ca 10 cm mellan soffan och väggen. Det får inte plats en tratt där om man inte backar in vill säga och mosar till den lite. Annars går det också bra att rusa upp i soffan på två steg med avstamp på Konrads huvud. Hela familjen hoppar högt av överraksning och Gustaf är sååå nöjd.

Idag har vi möblerat om i sovrummet. Sängarna står direkt på golvet i lagom höjd för bebbar att klättra upp på så småningom. En plastmatta har också kommit fram, vattenskål (Pälsbollen trodde att man kunde tvätta fötterna i den), en kisselåda (Fjunbollen tycker att den var jätteintressant men har inte vågat ta sig i den än), en liten klösställning med krypin nederst och en massa läskiga leksaker. Kameran har också fått en ny placering så det syns mer av rummet. En grind har också kommit upp så nu har de hela sovrummet att busa runt i.

När vi grejade idag så var alla bebbarna obekymmrade om dammsugaren, borrmaskinen och möbelflytt, men när jag tog loss kardborrbanden som webbkameran satt fast med så fräste Fjunbollen varje gång. Imorse kom hon och väckte mig vid 5-tiden, pipandes som bara den, så blev hon nöjd när hon fick komma upp och gosa. Sen när Tindra gav de andra di så släppte jag ner henne på golvet och hon hittade tillbaka till bolådan alldeles själv.

Jag blir så lessen på alla lösspingande katter! Vi har flera stycken som har gjort vår tomt, vår uteplats, våra utemöbler och fönsterkanter till sitt revir. Nu är det så att våra katter blir galna av att se dem utanför och känna alla lukter, så de har börjat bråka med varandra. Och Missy som ju är den som skyddar alla ute från alla inkräktare åker på mest spö här inne. Det är så orättvist! När jag klev utanför dörren idag satt den mest sötaste lilla vita katt med underbara isblå ögon och tittade på mig. Hon jamade och hade vi inte haft en grind för dörren hade hon bara klivit innanför. Jag försökte stålsätta mig och se så elak ut som möjligt och fräsa och jaga bort henne. Det funkade inte alls. Hon följde med mig runt på tomten och tillbaka igen. Sen fick jag skicka ut Leo. Han är inte lika blödig som jag. Det funkade inget vidare det heller. Vad gör man??? Nu ska jag medla mellan katter som bråkar igen...

Dessa små energiknippen...

Idag var vi och köpte en stuvbit, en plastmatta som vi ska lägga på en bit av golvet i sovrummet eftersom vi har trägolv. Också har vi pratat om att vi skulle möblera om ikväll så att bebbarna skulle få lite större utrymme. De tycker redan att det är roligare utanför lådan. När vi hade kommit hem ikväll och jag hade tittat till bebbarna gick jag ner och fixade lite, sen hörde jag en massa pip från bebbarna. Jag gick upp och hittar Fjunbollen och Blåisen lekandes utanför lådan. Och ändå har vi satt upp en extra kant på lådan, men vad hjälper det när man har små påhittiga och busiga rexbebbar...

Men Konrad stackarn ramlade med skateboarden och fick åka in till sjukhuset för att röntga armen. Tack och lov var armen hel men något brosk i armbågen har blivit hoptryckt så nu har han ett stödbandage och har fått skateboard och liknande förbud på några veckor. Så det blir till att ta det lite lugnt ett tag för honom - bara massa kattungegos.

Imorgon ska vi kattungesäkra hela sovrummet så då blir det lite större bild webbkameran.

Gustaf mår lite bättre och bebbarna har upptäckt fördelen att han har tratt. Han kan nämligen inte komma åt dem så fort när de biter i honom. Trots det så ligger han kvar i lådan.

Knaskatter - men det är nog därför vi älskar dem så mycket.

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det har varit lite smolk i glädjebägaren för oss. Mer om det längre ner. Kattungarna mår jättebra och de växer och frodas. De ger oss så mycket glädje! Det händer nya saker varje dag, man hinner nästan inte med.

De har fått tänder.

Pälsbollen ökar så mycket i vikt att vi nästan har trott att det är nått fel på de andra, men det är det ju inte. De växer normalt, Pälsbollen äter för två, hihi, hon har kanske stått på bondens åker i gödslet.

Pälsbollen och Fjunbollen tävlade om vem som var bäst på att fånga sina skuggor på lådväggen. Jag kunde inte fatta vad det var som dunsade så i lådan. Blåisen låg i påsen och kollade på sina knasiga systrar med ena ögat.

Fjunbollen har lärt sig att ta sig över lådkanten. Konstigt att gräset är grönare på andra sidan även för en liten två veckors kattbebbe. Det blev till att sätta upp en skiva på 10 cm till. Och vem ser vi med huvudet och framtassarna över kanten om inte en Fjunboll?! Nu har Pälsbollen också upptäckt att man kan komma upp med huvudet över kanten men än så länge bär inte bakbenen en sån lång stund att de kommer över.

Blåisen har upptäckt det roliga i att ge både systrar och mamma ett tjuvnyp. Mmm lite päls och lös hud som man kan sätta tänderna i!!! Hon är en ulv i fårakläder. Det har hon nog från sin mamma som är en riktigt listig en.

Pälsbollen använder gärna sina systrar till att hoppa bock över. Det ser faktiskt lite kul ut att en sån liten kan hoppa.

Blåisen är en fena på att busa och brottas.

Alla tre piper som värsta fiskmåskolonin. De är så roliga... När jag kommer in i rummet så hälsar jag på dem på vägen in genom att säga: Hur mår Mattes bebisar? Och då blir det fart i lådan må ni tro och alla svarar genom att pipa det mesta det kan.

De älskar att få komma ut på golvet och gå på upptäcktsfärd. När de kommer in på nått nytt ställe så börjar de pipa för att hålla koll på var systrarna är och för att höra hur de ska hitta tillbaka. Det går lika bra om jag svarar, då kommer de tultandes till mig, kryper upp i mitt knä och vilar en stund, sen är det full fart igen.

Tindra har ett sånt tålamod med dem, även om det syns på henne att de tar i ordentligt ibland med tänderna när de äter. Får hon bara komma ut en liten stund i solen och tugga lite gräs och jaga en och annan fluga så står hon ut med nästan vad som helst sen. Flugor är kul att jaga inomhus också, trots att Matte inte uppskattar rejset mellan blomkrukor och prydnadssaker. Hon har lagt sig till med dåliga vanor också. Det ska ätas mest hela tiden. Så när Matte går upp på toa på natten så följer Tindra med och ska äta lite - sällskap ska hon också ha då. Vi kan inte ha mat stående framme för nästan alla äter olika mat och vi har en som äter mer än vad som är nyttigt för figuren - fast Husse säger att hans katt bara har kraftig benstomme...

Jaha ska vi ta det där tråkiga också. Tindra födde ju sina bebbar på en lördag. På måndagen samma vecka upptäckte jag att Gustaf hade en knöl vid örat. Jag ringde till veterinären så fort de öppnade och fick en tid samma dag. De tog prover och på torsdagen fick vi bekräftat att han hade cancer. Vi var beredda på det eftersom de hade av en händelse hittat en cellförändring på ett av åtta hudprover de tog i höstas på honom. Han hade trassel med öronen och de skulle kolla om han var allergisk. Eftersom de inte visste var cellförändringen satt och den var av en mer diffus typ så hade vi inte så stort val annat än att vänta och se. Så länge Gustaf mådde bra var det okey. Det kunde visa sig i form av en knöl eller så kunde det gå på de inre organen. Vi skulle bara vara uppmärksamma på hur han mådde och komma in så fort som möjligt om något verkade fel.

Gustaf är en sån supertrevlig katt. Alla älskar honom, även de som normalt inte gillar katter. Han tar alla med storm. Är nog den enda katten som älskar att gå till veterinären för där finns det så mycket trevliga människor. Älskar alla, människor som djur. Är aldrig sur, alltid glad ja den mest levnadsglada av våra katter. Och han drabbas av allt - men är lika glad för det.

För oss gällde det att besluta vad som skulle göras för Gustaf. Det blev många samtal, både med sakkunniga och med vänner. Vi fick en tid för operation till den 3 maj och besked om eventuell strålning. Men vi kände att vi inte ville utsätta Gustaf för ytterligare en operation om det var så att hans lungor eller buk var full av cancer, så vi fick en tid för röntgen och ultraljud. De hittade inget som de kunde säga hängde ihop med cancern så Gustaf blev opererad den 3 maj. Det blev en betydligt mindre operation än vad vi hade väntat. Men trots det är Gustaf ganska påverkad av efterverkningarna efter operationen. Han är väldans mammig och kan inte vila om inte nån ligger bredvid honom så han får en arm som kudde. Han rör sig som en anka pga av tratten, men ut vill han med tratt. Och det får han en stund varje dag - grannarna och folk som kör förbi tror säkert inte att vi är kloka. En katt i band med tratt på huvudet. Som jag dessutom har fått sy på ett band på kanten för han får skavsår på öronkanterna eftersom han skakar så mycket på huvudet.

Han gillar inte tratten! Han kan tom låta bli att äta om han kan lyckas smita in under sängarna utan tratt. Så klart har han vid två tillfällen lyckats klia sig utan tratten och då har det börjat blöda. Ett stygn har han skakat upp och bort, men det satt så till att det klarar sig ändå. Idag kom han så klart åt att klia ordentligt så jag fått tvätta och göra rent men det ser ut som om det "bara" blöder, att stygnen har klarat sig.

Vi har ju en sån där vattenfontän till katterna. Gustaf brukar normalt sett använda den till fotbad (det är tur att de andra inte är så känsliga) och har nu kommit underfund med att om han kör in tratten i vattenfallet så samlas det vatten i tratten och sen kan han sträcka på huvudet upp mot taket så rinner det ner ut efter hakan och halsen. Sen kommer han och ska lägga sig i vårt knä och ska kela. Jättemysigt att kela med en blöt plasttratt och en spjuver till katt.

Vi längtar tills han inte behöver ha tratten på sig. När vi ska på återbesök får vi förhoppningsvis besked om de lyckades ta bort alla cellförändringar. Bebbarna blir nog också glada när Gustaf inte har tratt på sig. Det är inte så lätt att tvätta bebbar med en tratt på huvudet. Men de är väldigt tåliga, fast när han mosar dem för mycket då går Tindra emellan lite försynt och börjar tvätta Gustaf så han ska få nått annat att tänka på. men så är ju de som ler och långhalm också. Gustaf älskar Tindra! Och bebbarna. Han har kollat in hur Tindra gör och så gör han likadant. Vilken go kille han är, våran Gustaf!