Var är våren??? Det är ju jättekallt!

Idag har Lilla Blå varit full av energi igen. De jobbar för fullt med sina gåövningar, ibland lyckas de faktiskt stå upp på alla fyra ett långt tag men de vinglar som om de varit med om värsta fyllefesten. De blir mer och mer medvetna om omgivningen för varje dag som går. Fjunbollen kan faktiskt också purra nu, men hon är lite mer försynt av sig. De har börjat leka med varandra när de hamnar ihop, nu är det bara slagsmål när det är mat. Det är konstigt, de är ju bara tre och Tindra har 8 tuttar varav 5 används men ändå ska de ha syrrans redan upptuttade tutte. Tindra är bra avundsjuk på de andra katterna som får vara ute lite i solen. Det har varit riktigt vårväder här idag, så skönt!

Nu ropar kudden på mig! Katternas sov- och matklocka säger att det är matdags. Konstigt deras klocka går alltid en timma före min. Undrar hur det kan komma sig...

Natti natti

Ooops! Jag har upptäckt att bebbefilmerna inte visas, håller på att jobba på det och lägger ut dem så fort jag kan. Det kommer lite nya bilder också.

På bebbefronten har detta hänt idag:
Blåisen har purrar jättehögt när hon snuttar. - Jag trodde att det var en moped eller en traktor utanför ;-)
Pälsbollen och Fjunbollen har lärt sig fräsa. De praktiserar sina nyvunna kunskaper så fort nån ny lukt kommer i deras näsor. De är så skräckingivande - inte alls, bara söta.
Pälsbollen har öppnat båda ögonen helt. Fjunbollen har lite kvar på ett öga.
Pälsbollen lyfter huvudet och börjar sim-kravla till buröppningen när man kommer dit och smeker man henne utefter ryggen rullar hon över till rygg med alla fyra i luften och vill bli gosad med på magen, stänger ögonen och bara njuter - pappa upp i dagen.
Blåisen är har varit lite trött idag. Kanske en sån där tillväxtdag. Men hon far ju runt hela tiden så det märks så tydligt när hon sover lite mer.
Tindra tar lite turer då och då för att få en liten paus från bebbarna. Då passar hon på att sätta stackars Missy på plats, fast hon gör aldrig sånt när Matte ser - snacka om ögontjänare. Även solen har sina mörka sidor...

Nu är det sista matvändan för katterna och nattadags för oss.

Alla bebbarna har nu fördubblat sin födelsvikt, viktkurvan på Småbenta är uppdaterad.
Det finns två nya album med bilder på Småbenta, mer är på gång.
Det finns också 4 filmsnuttar för er som inte kan få nog ;-)
Pälsbollen och Fjunbollen har nu börjat öppna sina ögon.
De har förändrat sig i form och tjocklek. Blir mer och mer nyfikna på att det finns en värld utanför fleccefilten ;-) Gustaf har nu snuffat på alla tre och alla nyste när han gjorde det. Han tyckte att de var jätteläskiga då och hoppade högt. Det är svårt för honom att förstå hur Tindra har kunnat överge honom för nått så konstigt.

Senaste nytt om bebbarna!
Nu har alla tappat navelsträngen.
Blåisen har öppnat båda ögonen.
Pälsbollen (nr 1) börjar få en liten springa på ena ögat.
Benranglet kallar vi nu mer för Fjunbollen för hon har ju ökat jättemycket i vikt.
Idag blir bebbarna en vecka och det är fotodags.
Namnbiten funderar vi fortfarande på.

Nu när det är lite lugnare tänkte jag berätta om förlossningsdagen lördagen den 15/4. Vi är så glada att Ellen, Tindras uppfödare lyckades komma ner och supporta oss. Tindra gick exemplariskt efter böckerna om kattfödslar. Hon måste ha läst flera stycken ;)

Natten till den lördagen hade magen sjunkit och hon hade lite förvärkar under dagen. Klockan 14:07 gick slemproppen och då kom hon så snällt och sa till. Klockan 16.04 började förvärkarna bli lite mer kraftiga och då kom hon upp i mattes knä. Då fixade vi det sista i sovrummet inför kattungefödseln och Tindra fick lov att hålla sig med Ellen och mig där inne. Eftermiddagen och kvällen var så fridfulla nästan sömniga, Tindra rörde sig lite lagom men det fanns ingen oro i henne utan hon gick upp i uppgiften fast hon ju inte kan ha haft en aning om vad den skulle innebära eftersom det var första gången för henne.

Bolådan var inte så intressant förrän Gustaf gick in och la sig där, då kurade hon ihop sig med honom. Han tyckte nog att det var nått konstigt som var på gång att hända för han hade svårt att vara där nån längre stund. Lite senare kom Shaggy in och han märker inte så mycket av konstiga vibbar i luften. Kolla bara in i första albumet så förstår ni vad jag menar ;)

Tänk att de har en sån utvecklad instinkt fast de är så domesticerade.
Nåväl Tindra började med krystvärkar 20.30, då låg hon och hade Shaggy som stöd för huvudet och mattes hand som stöd för baktassarna. Varje krystomgång bestod av tre eller fyra krystningar och inför den sista värken ändrade hon ställning, men det var inget hysteriskt eller oroligt med det utan det var bara något som skulle vara så. Ena omgången låg hon på sidan, nästa omgång på rygg och nästa på andra sidan, sen satt hon och krystade och sen stod hon och krystade. Dessa sätt växlade hon mellan efter något behov som bara hon kände.

Så var det då dags för den första bebben att titta ut. Vi såg en lite blåsa komma och gå, efter ett tag tog hon hål på den, så jobbade hon igen fortfarande i ett eget krystmönster som jag beskrev ovan. Sen kom det en blåsa till, den tog hon också hål på och sen kom en svans, sen kändes det som en evighet innan en tass kom ut sen var det stopp. Både Ellen och jag tittade på varandra och tänkte samma sak som ingen av oss ville säga: Den här bebben kommer inte klara sig. Men Tindra hon jobbade på med samma krystmönster och efter ett tags jobbande och ihärdigt påhejande av oss tvåbenta så satte hon sig och krystade ut det andra benet med och sen kom resten med en floff. Lilla gumman hon var så duktig på detta, hon började genast att tvätta bebben och äta upp moderkakan. Ellen hjälpte till att få bort hinnorna i ansiktet och hjälpte Tindra med navelsträngen. Vi försökte att få bebben att ta luft ordentligt och fick slunga den ett par gånger. När första flickan kom ut var klockan 21.34 och hon vägde 105 gram. Tindra fick tillbaka sin bebbe och vi han inte mer än börja städa så var det dags igen. Nästa flicka kom ut 21.42 och nu floffade bebbarna ut som på löpande band. Denna flicka vägde 89 gram. Klockan 21.55 kom så den sista flickan ut och hon vägde 99 gram. Tindra var så duktig och så koncentrerad på sin uppgift, hon åt upp alla moderkakor och vi städade bolådan och försökte få bebbarna att hitta en tutte. Vi var speciellt oroliga för den första eftersom den hade legat lite trångt. Men tillslut hittade alla bebbarna Tindras tuttar och fick i sig av den livgivande modersmjölken. Det var nästan som man kan se hur bebbarna blev starkare och piggare för varje droppe de fick i sig.

Vi turades om att vaka över Tindra och bebbarna under natten, på förmiddagen började vi märka att Tindra var trött och hade ont. Hon försökte så mycket för att ligga still när bebbarna tuttade men när mjölken rann till så gjorde det så ont att hon var tvungen att resa på sig. En av bebbarna var lite slö så vi stödmatade den lite. Vi kände på Tindras mage och hennes tuttar var hårda och varma. Sen ringde jag till veterinären och fick besked om att vi skulle massera och att det bästa var att bebbarna åt ur mjölken. Hur lätt är det när man har ont? Men det blev bara värre så vi fick mata alla bebbarna och försöka lägga dem till Tindra när de inte var så hungriga och skulle slåss om tuttarna. Ett till telefonsamtal till veterinären med ungefär samma svar men att vi skulle stödmata bebbarna. Men Tindra blev tröttare och tröttare och bebbarna med så vi bestämde oss för att åka in med dem allihop. Vi visste ju inte heller om det var så att hon hade någon kvar som hade blivit skadad efter fallet i trappan - om det var därför hon mådde dåligt.

Väl inne hos veterinären fick vi vänta jättelänge, vi fick mata bebbar där och så helt plötsligt börja Tindra må jättedåligt och hyperventilera och ögonen blev alldeles matta och konstiga och hon bara låg i en hög. Så småningom kom det en sköterska och Tindra fick hjälp. Hon fich träffa veterinären och blev röntgad. Det visade sig att det inte var något kvar – skönt – men det syntes också att hon inte kunnat kissa eller bajsa. Så hon fick hjälp med det och vi fick ett recept på antibiotika som bebbarna också skulle tåla och massageinstruktioner - ”Blir det inte bättre på två dagar så måste hon få medicin som stoppar mjölken” och bebbarna skulle stödmatas. Vi kände ansvaret på oss! Tack och lov att Ellen skulle stanna en dag till! Det gick framåt två steg och ett bakåt tills efter ett par dagar som vi kände att nu hade det vänt. Nu sköter hon det hela alldeles själv och allt flyter på som det ska. Och imorgon ska vi sluta med antibiotikan – sååå skönt för Tindra vill inte ha den.

Nu har jag uppdaterat webbsidan med lite nytt på Småbenta, som en viktkurva på bebbarna och ett album med första bilderna på bebbarna. Ellen Westfelt har fotat.

Allt har flutit på i dag. Alla mår bra och jag har kunnat sitta lite mer vid datorn. Men det är väldigt lätt att fastna framför webbkameran ;)

Oj,oj, oj vad jag har eftersatt bloggen. Men jag har sovit så lite och det har varit fullt upp med Tindra och bebbarna. Matning varannan timma dygnet runt och tutt-massage samtidigt, allt som allt tar det en timma sen blir det en timmas paus - haha - dvs under den timman ska man:

hinna äta själv (måste man det?)
sova (det är helt överskattat!)
säga hej till sonen (det måste man!)
mata de andra katterna och tömma kattlådor och så klart gosa lite med dem (de har varit så snälla)
tvätta handdukar och fleecefiltar (Tindra vill ha nybäddat och rent annars börjar hon flytta bebbarna)
ge Tindra medicin (det vill hon inte ha)
svara i telefon (alla vill veta hur det går ;), och det förstår vi ju)
maila lägesrapporter och försöka få igång webbkameran på nätet (bah! för webkameror, programvaror och brandväggar och när vi väl fått det att funka vill Tindra flytta på bebbarna)
sitta/ligga och lugna Tindra när tuttarna gör ont och bebbarna vill äta (usch det gör ont i hjärtat på en att se henne ha så ont)
laga mat och diska (papptallrikar, rester och färdiglagat - det är bra grejer det)
fota (fast utan att störa eller störa så lite som möjligt)
har jag glömt nått? jag skulle behöva såna där amningshormoner som gör en lugn - fast sömnbrist ger ungefär samma effekt men en hel del blåmärken också
jo man behöver ju så klart själv sköta sina hygienbestyr (mina kläder är indränkta i mjölkersättning)

Ja hur är läget nu då, det vill ni förstås veta ;)

Jo äntligen verkar det som om det har vänt! Tindra accepterar att bebbarna tuttar och de får i sig av mjölken. Hon tom tycker att det är skönt. Nu har hon inga knölar kvar alls. Hon tvättar och tvättar så bebbarna har fått skavsår på nosen men vi har kommit på varför nu. Det är pga stödmatningen. Nu tvättar hon mest där bak. Bebbarna går upp i vikt och vi börjar trappa ner stödmatningen. Men vilka små "vilddjur", de slåss om tuttarna, far runt i lådan, hamnar mest på rygg och skriker i högan sky. Den "lilla blå" är värst och mest försigkommen, ena ögat är nästan öppet och det andra är på gång, navelsträngen tappad och hon kan snart gå. Ja vad månde det bliva av dessa små...?

Tindra tycker att de är lite för mycket ibland då vill hon ta en tur runt i huset och hälsa på de andra, dricka vatten i lugn och ro och gå på lådan. Hon använder bara lådan i rummet i nödfall. Stackars liten, när vi kom in till veterinären i söndags så hade hon inte kissat på ett dygn. Blåsan var så full och det var precis som om hon inte visste hur hon skulle göra. Tarmen var också full och hon fick ett Microlax. Nu klarar hon båda bitarna själv. Hon gillar bebbarnas välling och hon får en del av den och blötmat eftersom hon inte vill dricka vatten nu eller äta torrfoder.

Åh bebbarna är så söta så man blir alldeles knasig!!! Jag ska försöka hinna med att uppdatera webbsidan idag med lite bilder och webbkameran. Nu ska jag ställa mig i duschen. Nähä det skulle jag inte jag ska kolla livliga bebbar...

Det kritiska första dygnet har varit minst sagt kritiskt för Tindra... Hon har nämligen drabbats av mjölkstockning och har jätteont i juvren, vilket gör att hon inte låter bebbarna komma nära tuttarna. De har diat litegrann men inte tillräckligt, så därför stödmatar vi lite. Vi har varit hos veterinären och hoppas att situationen kommer lösa sig med mycket Tindra-massage. Hennes modersinstinkter är det inget fel på - hon tvättar bebbarna och pysslar med dem hela tiden. Håll tummarna för att hon ska kunna mata sina bebisar själv snart!

Tindra är den mest exemplariska föderskan. Hon har så här långt nedkommit med:

kl 21.34 en maskad hona på 105 gram
kl 21.42 en maskad hona på 89 gram
kl 21.55 en mönstrad blåpadde hona på 99 gram

Bebbarna är pigga och har hittat tutten, men nu återstår det kritiska första dygnet.

Vi väntar och väntar och väntar fortfarande... Och Tindra bara sover...

Tindra sköter sig så bra. Det är så lugnt och fridfullt. Hon vill helst ligga i mattes knä under en filt. Magen växer och blir stor och knölig för att sedan bli mjuk igen. Hon tar igen sig och toksover mellan varven. Nu har Gustav rullat ihop sig i bolådan och då går det bra att vara där för Tindra med. Vi väntar och väntar...

Nu börjar det bli dags!
Magen har sjunkit och Tindra har haft förvärkar i natt.
14:07 gick slemproppen och nu får hon bädda i bolådan som vi hoppas att hon accepterar. Mer info kommer så snart det händer något.

Tindras mage blir större och knöligare. Hon har gått upp i vikt, 200 gram. Nu har förstärkning anlänt i form av uppfödarmatte Ellen så nu får bebbarna komma. Men Tindra har inte visat några tecken på att de är på väg, hon bara sover och äter och vill helst vara i köket där det är som mest rörelse.

Tindra sover mer, är nästan lite drogad, äter gör hon i alla fall lika mycket. Magen är som en spärrballong och snuffar man på den får man en bebbe-spark. Jag har massakrerat badlakan till lagom bitar, hittade en riktigt rivig en som kan vara bra om man behöver gnugga liv i småttingar. Det gäller ju att vara förberedd på all eventualiteter, man kan ju inte göra så mycket så man får sysselsätta sig med massa onödigt "bra-att-ha-utifall-att-grejer". Missy har i alla fall inspekterat alla handduksbitar och gett en hjälpande tass när matte sytt. Symaskin det är spännande det!

Jag har uppdaterat magbilder, viktkurvan och lagt in en ny startbild. Mer orkar jag inte just nu för näsan rinner konstant mellan nysningarna och jag har feber. Så nu är det sängen som gäller.

Trot eller ej men när jag vaknade imorse var det snötäckt ute - jag vill ha vår och värme NU.

Nu har jag lagt upp en film under Linslusar och en ny bild på Tindras mage från dag 54, 4 april.

Idag har det varit riktigt knasväder, omväxlande skulle man kanske kunna säga - från torrt och fint i morse till regn, lite sol och en hemskans massa hagel - burr.

Det var dags för lite kloklippning och allmän genomgång men alla katterna var alldeles tossig och ville inte vara stilla, men skam den Matte som ger sig. Tindra kom undan med lite lätt insmörjning av skrapsåren på magen.

Lite foton har det blivit som jag tänkte lägga upp imorgon - man kan ju bara inte låta bli fast det inte är torsdag. En liten film kommer också imorgon fast med en annan filmstjärna, nämligen Shaggy. Gustaf är riktigt vårtokig, han roar sig med att skrämma slag på Matte genom att rusa förbi det fortaste han kan och sedan tvärvända och slänga sig upp på min rygg, därav kloklippningen idag ;-). Ju högre Matte skriker desto roligare. En annan variant är att ligga och lurpassa i hallen nånstans där ingen ser och sedan rusa fram och lägga krokben för Matte, samma sak där med skriket.

Natti natti!

Tindra har hämtat sig jättefint efter fallet i trappan. Nu börjar det blir irriterande skorpor på skrapmärkena på magen. Tuttarna börjar tjocka till sig och det är inte lika lätt att ligga ner som hon brukar, nu är det sidoläge som gäller. Helst vill hon ha sällskap vid maten, på toaletten och när hon inte riktigt vet vad hon vill ;-) Tack och lov tar hon det mer försiktigt i trappan nu.

En blogg ska man väl ha?