Kaffe
Nu till nått som inte alls har med katter att göra... men som är väldigt trevligt och gott...

Vi har äntligen skaffat en expressomaskin!!! En helautomatisk från Krups blev det. Vi resonerar som så att är det enkelt kommer vi att använda den oftare och denna ska användas varje dag. Konrad är också lycklig för han kan få värsta lyxchokladen på morgonen.

Maskinen är löjligt enkel att sköta, som en vanlig kaffebryggare men med flera olika inställningar. Vi ska ta en expresso-provar-dag snart så vi kan klura ut den bästa inställningen. Vi fick tips om kaffebönor så nu ska vi ut och leta bönor.



Det är klart att vi ju måste föreviga invigningen av maskinen. Vi intog den första koppen på uteplatsen som vi för övrigt nätade in i sommar till katternas stora glädje. Det var kanonfint väder idag och varmt och skönt ända in på kvällen. Tyvärr var det ingen av katterna som ville vara med, utom Gustaf som ju så klart kom ut när kameran var undanlagd.

Husse håller på att näta in uteplatsen. Ska fota lite imorgon. Men tog ett par bilder av småttingarna den 24 juli som jag lägger upp här.

Orkar inte sitta så mycket vi datorn nu när det är varmt...

En liten Bubbla:


En liten Blomma:

Nu var det länge sedan jag skrev här. Vad kan man annat säga än att kattungarna växer som ogräs. De har börjat bli högbenta och tom Pälsbollen som har varit en lite knubbis börjar få hals och ben. Det blir lite besvärligt för nu är hon och Fjunbollen så lika varandra att vi måste titta två gånger eller ha dem bredvid varandra för att kunna säga vem som är vem.

Full fart är det på dem. De älskar att springa som galningar fram och tillbaka i sovrummet. De kan ta sig upp på högre höjder själva nu så man får ha lite koll på en annan nivå nu. Snart måste vi byta skiva i grinden för de är så långa när de ställer sig på bakbenen. Gör vi det kan vi ha dem ett tag till i sovrummet, sen blir det dags att flytta ner på bottenvåningen. De får följa med ner ibland och det tycker de är spännande. De rusar runt och kollar in alla små vrår, men kommer så snällt när man lockar på dem. Missy har kunnat hälsa på dem då om inte Tindra är med. Hon fattar ju att de är små men är inte så intresserad av att ta hand om dem, å andra sidan kan det ju också bero på att hon förväntar sig att Tindra ska komma farande och ge henne en vinge.

Shaggy är en riktig gringubbe. Som han fräser åt bebbarna ibland, speciellt åt Pälsbollen. Men jag har nog sett att han tvättat henne i rumpan en gång, när han trodde att jag inte såg ;-) Det är bra tycker jag att de får lära sig att ge sig, tuffa som få är de ju ändå. Tindra och Gustaf skämmer ju bort dem så mycket och de får göra vad som helst för dem.

Vi har haft besök av en kompis från Stockholm. Hon är en hundmännika men tyckte efter att ha sett bebbarna en tid att de faktiskt var ganska goa och tom söta, även om de ser ut som råttor ;-)

Bebbarna äter mer och mer "vanlig mat" och har längre perioder av lek och bus vilket inte alltid är så kul när man själv ska sova. Men de är ju små en kort period bara och fördelarna väger upp nackdelarna flera gånger om.

Jag har försökt att komma ikapp med att lägga ut album med foton på de små och jag börjar komma i fas nu. Några filmer hoppas jag kunna lägga upp också. Min kamera har fått spunk och uppför sig inte alls som jag önskar och eftersom jag inte är så duktig på alla inställningar få jag konferera med kunnigare kompisar och prova mig fram. Hela bildsviten från 06-05-28 blev knallblå, så det blev till att sätta sig och redigera bilder.

Goda nyheter först, dåliga sist!

Bebbarna är sååååå busiga! Fjunbollen har kommit högst upp till ringen på klätterklöset. Vårt madrasskydd kommer att se ut som konfetti innan dessa små har lärt sig hoppa ordentligt. De klättrar med en väldig fart upp och ner i sängen. De vill gärna krypa under täcket sen busar de för det vilda innan de somnar pladask av ren utmattning tätt, tätt intill en. Små sylvassa klor körs in lite då och då i benen på en eller i magen om man har otur ;-) men det är smällar man får ta. När man kommer in i sovrummet får man först räkna hur många bebbar som ligger i lådan. Finns där tre så kan man lugnt lägga sig i sängen, om inte nån av de andra katterna har lagt sig där förståss, annars blir det "operation bebisletning".

Blåisen har vi döpt om till Pölan för tillfället. Att det kan komma så mycket kiss ur en sån liten kropp! Halva kroppen måste bestå av kisseblåsan - minst. Hmrf undrar om det finns ångerrätt på dessa? Inte fattar de heller att det ska hända "små olyckor" på plastmattan. Nåja vi får skylla oss själva. I alla fall kan jag stolt berätta att Blåisen och Pälsbollen har kissat på lådan för första gången idag!!! Så operation "potträning" har lönat sig - WOW. Tänk att man kan bli så stolt över en så liten sak ;-)

Tindra har börjat busa riktigt ordentligt med bebbarna. Hon har lekt tafatt och tittut med dem bakom lådan. Bebbarna springer in bakom lådan från ena hållet och där kommer Tindra in också men sen vet hon att hon inte kommer längre än till hörnet där blir det för trångt för henne, då får hon backa ut. Bebbarna fortsätter vidare och kommer ut på andra kortsidan vid klöset. Där väntar de till Tindra kommer farandes sen skyndar de sig in igen och kommer ut på den andra sidan innan Tindra har hunnit dit.

Idag gick Tindra in i grottan under klöset och la sig. Det skulle hon inte ha gjort. Huvudet stack ut och bebbarna använde hennes huvud som klätterställning och hon kunde inte försvara sig. Hon gillar att jaga ungarna runt i rummet sen slänger hon upp en tass på dem så det blir plattfall och så straffar hon dem genom att tvätta dem brutalt.

Gustaf blir bara piggare och piggare. Igår tog vi av tratten för vi hade fått bort alla stygn utom ett i örat. Han trodde att vi hade glömt att sätta på honom tratten så han gick och gömde sig. När han sen förstod att han fick vara trattlös så blev det fart på honom, upp på alla köksskåpen (dvs överskåpen) hoppade runt på allt högt han kunde komma åt, brottade ner Shaggy och jagade honom. Snacka om lycklig katt!!! Idag är han lite trött för han fick en lugnande spruta för att de skulle komma åt att ta bort det sista stygnet.

Sen fick vi svaret på om de hade fått bort all cancern vid operationen - och det hade de inte. Det finns cancerceller kvar men de är inte samlade så man kan operera bort dem. Nu får vi avvakta vad en expert på cancer i Jönköping säger. Vi har fått en tfn-tid den 24/5. Så idag är vi alla lite låga, jag har legat i sängen med en trött Gustaf på bröstet och gosat. Det är i alla fall mysigt. Och bebbarna de älskar sin plastpappa! Blåisen speciellt. Hon sträcker sig upp mot honom och borrar in sin lilla näsa i hans mjuka päls sen snuffar hon runt och blundar och bara njuter. Gustaf står alldeles still så hon får gosa med honom. Tindra, Gustaf och bebbarna rullar ihop sig i stora fleecepåsen och sover tillsammans. De är så söta så!

Nu ska jag laga lite mat.

Idag har bebbarna fått smaka på rå köttfärs. Fjunbollen fräste först men sen blev hon helt vild. Det var smaskens! De andra fattade inte alls vitsen med köttfärs. De har faktiskt blivit riktigt kvicka i benen nu, de är på ena sida av rummet och helt plötsligt är de på andra sidan.

Dags för lite kloklippning också så inte Tindra blir helt sönderriven. Hon har ju inte mycket som tar emot eftersom pälsen inte växt ut ordentligt efter rakningen innan. Tindra är inte så förtjust i grinden vid dörren hon tycker att den är alldeles för hög och att vi ska öppna åt henne. Fast det är ju bara lathet. Gustaf däremot klättrar upp på den och sen sitter han och balanserar med fyra tassar på en tunn kant.

Pälsbollen är så snäll och lägger sig gärna på rygg när jag klipper klorna. De andra två är mer rörliga om jag säger så. Piper gör de också så Tindra hoppar upp och ska kolla vad jag gör med dem. Då är det inte lätt att klippa, en styck Matte som är rädd att klippa fel, en styck Tindra-näsa som helst ska vara emellan saxen och bebbens tass och en styck bebbe som slingrar sig som en orm. Men skam den som ger sig! Man får ta en klo i taget och sen får man distrahera lite mellan varje kloklipp.

Missy har fått vara ute och kopplat av idag. Hon har legat i hammocken. Det är favoriten ute. Shaggy fick följa med Leo och Konrad på promenad så han sover fortfarande. Åh så skönt att det just nu är någon form av lugn i huset bland katterna.

Gustaf börjar bli som vanligt igen, lika knasig. Han har busrusningar med Shaggy, försöker gömma sig bakom soffan med tratt på huvudet. Det går inte så bra även om man tar sats det mesta man orkar för det är bara ca 10 cm mellan soffan och väggen. Det får inte plats en tratt där om man inte backar in vill säga och mosar till den lite. Annars går det också bra att rusa upp i soffan på två steg med avstamp på Konrads huvud. Hela familjen hoppar högt av överraksning och Gustaf är sååå nöjd.

Idag har vi möblerat om i sovrummet. Sängarna står direkt på golvet i lagom höjd för bebbar att klättra upp på så småningom. En plastmatta har också kommit fram, vattenskål (Pälsbollen trodde att man kunde tvätta fötterna i den), en kisselåda (Fjunbollen tycker att den var jätteintressant men har inte vågat ta sig i den än), en liten klösställning med krypin nederst och en massa läskiga leksaker. Kameran har också fått en ny placering så det syns mer av rummet. En grind har också kommit upp så nu har de hela sovrummet att busa runt i.

När vi grejade idag så var alla bebbarna obekymmrade om dammsugaren, borrmaskinen och möbelflytt, men när jag tog loss kardborrbanden som webbkameran satt fast med så fräste Fjunbollen varje gång. Imorse kom hon och väckte mig vid 5-tiden, pipandes som bara den, så blev hon nöjd när hon fick komma upp och gosa. Sen när Tindra gav de andra di så släppte jag ner henne på golvet och hon hittade tillbaka till bolådan alldeles själv.

Jag blir så lessen på alla lösspingande katter! Vi har flera stycken som har gjort vår tomt, vår uteplats, våra utemöbler och fönsterkanter till sitt revir. Nu är det så att våra katter blir galna av att se dem utanför och känna alla lukter, så de har börjat bråka med varandra. Och Missy som ju är den som skyddar alla ute från alla inkräktare åker på mest spö här inne. Det är så orättvist! När jag klev utanför dörren idag satt den mest sötaste lilla vita katt med underbara isblå ögon och tittade på mig. Hon jamade och hade vi inte haft en grind för dörren hade hon bara klivit innanför. Jag försökte stålsätta mig och se så elak ut som möjligt och fräsa och jaga bort henne. Det funkade inte alls. Hon följde med mig runt på tomten och tillbaka igen. Sen fick jag skicka ut Leo. Han är inte lika blödig som jag. Det funkade inget vidare det heller. Vad gör man??? Nu ska jag medla mellan katter som bråkar igen...